- Om nu vi vet att tekniska lösningar och data som delas kan rädda liv, vad är det då för etik som hindrar oss från att göra det?
Frustrationen i panelsamtalet var uppenbar. Samtalet hade jag 2019 och det var lika sant då som det är idag. Det är också upprinnelsen till mitt eget brinnande engagemang för att vi tillsammans kan göra skillnad och leda, driva och ställa om samhället till det vi vill att det ska vara. En frustration som än i dag motiverar bland annat till Leaderhips ARTS mission men också till initiativet #bättredelat. För när man sett och förstått vad vi i samhället är förmögna till att göra som innovativt demokratiskt samhälle, sett hur tillgänglig tekniken är och så mycket bättre än den vi har idag – ja då gör det ont att sitta still. Ett reformhjärta blöder en smula. En etiker förvånas över hur lite etik och värderingar vi diskuterar och hur frånvarande ideologerna är.
Etik för mig som etiker och teolog, det är de satser om världen, människan och samhället, som kan antas för sanna och normerande för våra beteenden, dvs för vår moral. Moralen är våra handlingar som vilar på dessa värderingar och normer, som alltså i sin tur vilar på en etik. En del av vår etik går långt tillbaka till antikens ideal eller till en kristen åskådning av världen. En del av vår moral och etik förändrades av synen på demokrati och kunskap i tack vare boktryckarkonsten. Andra är mer moderna och kan härledas till upplysningstid (individens rätt), industrialisering (arbete och folkhem) och än mer samtida som att man inte behöver ett bankkontor när man har swish (internet och smartphone).
Rör dig eller dö
Att sitta still är att dö i en värld som drastiskt förändras i hög takt. Att vara aktiv däremot är att vara i lärande, hantera både risker och att göra så gott man kan. ”Så gott man kan”, det är nyckeln här. I en tillämpning av en innovation, där framtiden ännu är okänd, så blir lärande, riskhantering och sannolikhetslära den viktigaste nyckeln. Detta är en viktig dimention av ledarskapsutmaningen som finns i att göra organisationer digitalt mogna i det samhälle vi lever i, idag.
”Så gott man kan”, är också en värdering och en spegling på kompetens och lärande. För risken man hanterar och sannolikheten man mäter, står i relation till något som värderas som gott. Vad det goda är avslöjar vilken etik man lutar sig emot. Vad menar jag med det? Jo, det här är också en nyckel till vad etik inom AI tillämpning faktiskt är – ja all etik faktiskt.
”Så gott man kan” visar också det ödestigna behovet av ödmjukhet i exempelvis offentlig sektor. I det uttrycket finns nyfikenhet, utforskande, lärande och motståndskraft. Så länge vi lär och förstår våra risker blir de hanterbara och mindre hotfulla. Trygghet skapas av kunskap och berättelser om vårt nya normala. Vi behöver gå från experternas tidevarv med ”know it all” inställningen till samhällsbyggarnas era där ”learn it all” är devisen framför andra. Det är så vi följer med skapandet av den nya versionen av det goda mänskliga samhället i en digital tid.
I en tid av förändring så är stillasittande förödande. Det värsta är också den försiktighet som ligger bakom uttryck som att berömma sig för att vara framåtlutad eller i armkrok – märk väl att man sitter still eller hindrar sin rörelse i den positionen. Att gå framåt – det är att vara aktiv, att vara framåtlutad är att sitta still i den berömda båten men nyfiket se världen runt omkring oss gå under.
Är det den signalen vi vill ge varandra? Vardan denna försiktighet? Är det så att det också visar osäkerheten kring vad vi faktiskt tycker är det goda samhället. I brist på offentlig debatt och ideologi att ta spjärn emot, ja då blir det framåtlutande och armkrokande utforskandet det bästa vi kan vara. För vart är vi på väg med det goda samhället?
Vad är gott?
Vad är egentligen det goda? Här i ligger en varning. Varje gång ”det goda” påtalas så finns det en motsats. I ett mångfacetterat, samarbetande och kreativt samhälle som vilar på fria värderingar så är just talet om det goda en moralism som behöver sin diskussion.
Gott är något som står i motsats till det som är ont och skadligt. Vad vi anser är gott och ont i en kultur avgörs av det som vi normaliserats och som kollektiv anser är ”bra”. I ett demokratiskt västerländskt, starkt individualistiskt nordiskt välfärdssamhälle är det sådana saker som vi tar för givna som frihet att välja, rätten att vara en individ framför ett kollektiv, möjligheten att göra min röst hörd och uttrycka min religiositet och mening fritt i förhållande till staten och makten i en domstol.
I det goda välfärdssamhället håller vi det också för gott att få den välfärd vi är förmögna att ge. Att kunskapen och forskningen om hur vi håller oss friska och vid liv, tjänar mig väl i den stund jag behöver den som allra mest. Att mina barn får samma utbildning som andra, oavsett vem som fött dem, var och när. Allt detta ingår i vår norm om det goda samhället och avslöjar den etik som vi vilar på. Etiken som här ska förstås som de ”trossatser” eller antaganden om det goda samhälle som vi bygger vår kultur på.
Vår etik avslöjar också att vi som välfärdssamhälle inte till 100 % anser att individens val om vilka tjänster och vilken service och kunskap (som forskning exempelvis) vi vill bidra till, genom delande av vår personliga välfärdsdata, är det som ska gå före statens och myndighetssveriges bestämmanderätt om det samma.
Här har vi en intressekonflikt som jag menar vilar på en etisk grund som definierar vad det goda samhället är och vilken roll samhällsinstitutionerna ska spela där. Vi står inte bara inför teknisk omvälvande tider utan också hela demokratins institutionella spegel i omsvängning. Det behövs minst sagt en tid för samtal om vad som är viktigt och vilket samhälle vi vill ha.
Ideologernas sommar väntar
Hela den nya digitala ekonomin och miljön som vi idag lever i som uppkopplade tekniskt avancerade invånare ställer alla dessa frågor på sin spets och vi kan se hur vi som individer har en värdering som har förflyttats. Från att självklart anse att välfärden håller vår information samlad, eftersom den ska skyddas inom respektive insitutition så klart, till att inte tycka just det är självklart längre. Nu är det samma institutioner som anklagas för att vara omoderna och inte underlätta för oss invånare att nyttja välfärdens tjänster ändamålsenligt och för våra livs bästa. Det har skett en värderingsförflyttning och med den behöver etiken omformuleras.
Det är därför vi ropar efter visioner från politiken, saknar ideologiska diskussioner i ett demokratiskt samhälle om vart vi är på väg. Det handlar inte om för eller emot AI eller om digitalisering kommer ta våra jobb eller inte. Det handlar om vilket samhälle vi vill ha och hur vi i det kan jobba, utvecklas, leva och dö på ett sätt som använder alla de tekniska och sociala möjligheter som finns för det ”goda” livet.
På detta sätt våras det för demokratin och civilsamhällesorganisationer. Det är en otroligt intressant tid att leva i och det behövs många fler röster än några få pionjärer likt jag själv som i frustration utbrister: vad är det för etik som ger att vi inte räddar de liv vi kan rädda, trots att tekniken aldrig tidigare varit mer tillgänglig och lättanvänd? Jo det är avsaknad av just gemensamma normer från den folkliga viljan vad vi vill att samhället förmår ge oss tillbaka i form av livskvalité och möjligheter.
Det är också en spännande tid att vara teolog och etiker i. Vi behöver ledare som vågar stå i osäkerhet som skapar organisationer där alla inte är tvärsäkra på allt, utan etiken att vilja göra gott och förståelsen för vad det är får vara ledstjärnan. Vad tycker du?
*
På www.leadershiparts.se kan du läsa mer om våra program och insatser som vi gör för att bistå och stärka organisationer att orientera medarbetare och ledare genom den föränderliga tid vi lever i idag. Vi är också ett sammanhang för förändringsledare och omställningsmänniskor för att hitta inspiration, kunskap och utveckla förmågor tillsammans.
Vi diskuterar samhällsutmaningar i våra pop-up samtal och har ett nätverk för livslång fördjupning för de som inte kan få nog av att då och då diskutera det som är viktig, utan som vill göra skillnad på riktigt. Hör av dig om du vill veta mer.