Vi har en vision och en ambition på Leadership ARTS. Vi vill att så pass många ledare ska ha gått våra program och stannat kvar i vår livslånga ledarträning så att vi blir en kritisk massa av människor som tror på människans förmåga att klara av att lösa samhällsutmaningar. När tillräckligt många relaterar till ledarskap som en färdighet och förmåga som behöver hållas färsk, relevant, stark och robust - ja då har vi börjat en rörelse. Det är viktigt. På riktigt.
Vi har den här ambitionen av både pessimistiska och optimistiska skäl.
Å ena sidan tror vi blint på människans inre förmåga att klara sig. Människan som art har bevisat det om och om igen. Vi har också en tro på att människan behöver en riktning och en gemensam berättelse om vad vi är och vart vi ska. Utan den större idén är det svårt att få hållbart engagemang från sina medmänniskor. Människan har fungerat så sedan vi samlades runt elden, sedan vi delade bilder på grottväggar, sedan vi revolutionerade vår värld genom skrivkonst, boktryckarkonst och elektricitet - och allt däremellan. Utan tron på att vi kan leda varandra till framgång och till överlevnad och det som vi kallar för "det goda samhället" så kommer vi inte ta de nya stegen.
Vi tror också på människans förmåga att väcka den här lusten till tron på något tillsammans. Vi har både förmåga att väcka och att bli väckta. Vi har förmåga att väcka engagemang och få oss att vandra tillsammans under en gemensam fana och idé. Vi är helt unika som art i det att något abstrakt kan bli vår ledstjärna och få oss att korrigera beteenden och karaktär - bara för att vi är många som håller med. Det är en otrolig kraft, för en i fysisk mening tämligen skör biologisk varelse.
Det är den positiva anledningen till vår vision. Vi vet att vi människor kan. Det handlar om förmågor som är nedlagda i oss som behöver aktiveras och utvecklas. Det handlar om färdigheter som vi kan träna utifrån de förmågorna som gör oss skickliga i det värv vi har. Det är en positiv berättelse full av hopp!
Å andra sidan finns det en pessimistisk anledning. Den ger också mycket gas under galoscherna. Världen runt omkring oss är brutal. Det är mer krig än vanligt. Det blir allt färre demokratiser i världen. De nationer där det rör på sig, rör sig i vår svenska mening åt fel håll. Det kommer vara en tid i mänsklighetens historia där vi kommer prövas i våra värderingar och om vad som är rätt och riktigt.
Där har vi ett vägval alla. Vill vi vara en del av historien som gav vika på att människan har en inre förmåga till att göra "det goda samhället". Och hur ser vi till att ha organisationer som speglar det och är villiga att anstränga sig för att göra det som behövs för att bidra till en värld där vi använder mänsklighetens allra bästa egenskaper och förmågor till det gemensammas bästa?
Hur ser vi till att prägla en AI-era med mer empati och hjärta? Hur ser vi till att motverka klimatförändringar och krig som skapar mer klyftor och osäkerhet? Hur ser vi till att samverkan, samarbete och motståndskraft mot det som splittrar blir en del av en mänsklig resa? Om vi så bara kan bidra till en liten puff i rätt riktning så kommer vi i alla fall ha gjort det. Likt vattendroppen som till slut urholkar stenen. En skör kropp må människan ha, men förmågan till samarbete och gemensam riktning har potentialen att förändra världen. Och den resan början med dig.